lockigare

Jag har måååånga noveller liggnades i olika mappar i min dator. Nyss hittade jag en som jag började på för ca en månad sedan. Har inte blivit att jag har skrivit mera på den, men kanske börjar igen nu...
Ett litet utdrag:

”Nej, mamma, gå inte! Snälla, jag lovar att vara snäll! Jag ska inte bråka mera! Mamma!” Pärla grät och grät och grät. Hennes nattlinne släpade i marken när hon sprang efter sin mamma på grusgången upp till bilen. Hon tappade sin nalle i det daggvåta gräset.

”Mamma! Lämna mig inte! Mamma, snälla! Neeeej!” Hulkande såg Pärla sin mamma sätta sig i bilen och innan hon hann blinka rullade bilen iväg längs vägen. Hon började springa efter bilen. Gruset gjorde ont mot hennes små, bara fötter, men det kände hon inte. Det ända hon såg var bilen. Bilen som förde iväg hennes mamma.

Plötsligt snubblade hon till på nattlinnet och föll handlöst ner på grusvägen. En del stenar var vassa, och händerna började blöda. Pärla steg upp och genom sina tårfyllda ögon såg hon bromsljusen på bilen försvinna i mörkret.